.png)
Isabelle & Jens Fredricson
I Skånska Löberöd hälsar vi på Isabelle & Jens Fredricson för att höra hur deras tankar kring hästar, ridning och sporten går. På Flyinge arbetar Jens idag som stallmästare samt kvalitet- och utvecklingsansvarig, medan Isabelle arbetar som veterinär och stall- och hästansvarig. Utöver deras tjänster på Flyinge som innehåller både personalansvar och driftansvar, bygger de nu upp sitt nya hem med hästarna på gården i Löberöd. Båda två enas om att det är ganska perfekt att kunna arbeta som ett team och hur viktig kommunikationen mellan ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären är.
Vad tänker ni kring teamet runt hästen?
Isabelle: Det är så viktigt att man har ett bra team, vi diskuterar ju jättemycket och Jens är ofta med så vi kan titta på hästarna tillsammans. Vi bygger hästens träningsschema, behandlingar och kost ihop. Mycket av vårt arbete handlar om just det jag brinner för, det förebyggande arbetet. Att kunna förebygga skador med rätt träning och i det behöver ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären arbeta nära varandra. Som veterinär har jag lärt mig så mycket sen jag träffade Jens om hur mycket ryttaren kan göra för att få hästen frisk, skrämmande mycket faktiskt. Jag har verkligen utvecklat förståelsen för hur mycket man kan göra med ”bara” rätt träning.
Jens: I det moderna samhället där det är så lätt att kommunicera, tycker jag att varje häst skulle ha ett team, med ryttaren, tränaren, hovslagaren och veterinären nära varandra. Just i det förebyggande arbetet försöker vi vara ett steg före hela tiden, så även om hästen känns bra går Isabelle igenom den för att se om det är något som är på väg upp. Ibland kan det räcka att skritta ut tre dagar. Återhämtning är en viktig del i det förebyggande arbetet. Det här är ju inget nytt, men de nya kommunikationsvägarna har gjort att det otroligt mycket lättare att kommunicera kring hästen. Innan var man tvungen att skicka brev eller ringa till en fast telefon.
Det märks att det här är en hjärtefråga hos den här familjen och Jens fortsätter: Och att man vågar träna hästen, med ett varierat arbete. Man behöver ha förståelsen för hur ett varierat arbete för hästen är bra både mentalt och för den långsiktiga hållbarheten. Det är mycket lättare att bygga upp muskler och styrka än vad det är att se till att ligament, leder och skelett byggs upp och stärks. Jag brukar säga att ibland kan det vara skadligt att rida för bra, just för att man kan stärka upp hästen muskulärt och få hästen att göra saker som den egentligen inte är stärkt för. Sen behöver hästen också jobba med att hitta en bra balans och en bra arbetsform annars blir det inget bra ändå.
Isabelle: Det är i den tidiga träningen av hästen, som Jens pappa (reds.anm. veterinärprofessor Ingvar Fredricson) arbetar mycket med, där de unga hästarna blir starka inte bara muskulärt utan att genom rörelse låta ligament, leder och skelett utvecklas och bli starka. Våra unghästar har gått i Brösarps backar och det gör skillnad. Är unghästarna uppväxta på väldigt plan mark får man ta hänsyn till det i träningen och låta dem stärkas långsamt, säger Isabelle
Vi kommer in på hur det var förr och hur det har blivit med den ökade tillgången på ridhus. Mycket är nog tid och bekvämligheten, när vi var unga då hade man inget ridhus. Då lastade man hästen för att åka till ridhus, men idag får man lasta hästen för att åka till skogen eller ge den ett galoppjobb. Då blir det så klart mer sällan eftersom det tar mer tid och kräver mer planering. Sen är det inte fel att rida i ett ridhus, absolut inte, men det är variationen som är viktig. Det är inte alla som har glömt hur viktig den här delen är i träningen, Ulla Håkansson rider fortfarande ute i skog och mark, jag själv tycker om att rida ut 20-30 min, trava och galoppera lite innan jag går in i ridhuset för att jobba på det vi håller på att träna. Min uppfattning är att hästen inte ska ridas mycket mer än 1 timme per pass, sen kan man på äldre hästar rida två pass. Men för att hålla hästen pigg och motiverad tycker jag att det räcker med en timme per pass, säger Jens.
Det känns som att det idag är mer sällan man rider två pass per dag?
Jens: Ja, men jag tror att det är väldigt bra med två pass per dag. Just våra äldre hästar går två pass per dag för att vara tränade inför nationshoppningar och liknande. Det andra passet kan vara skrittmaskin, lösgalopp eller en tur ute. Våra unga hästar går i hagen hela dagen och får ett pass per dag, sen räcker det för dem.
”I DET MODERNA SAMHÄLLET DÄR DET ÄR SÅ LÄTT ATT KOMMUNICERA, TYCKER JAG ATT VARJE HÄST SKULLE HA ETT TEAM, MED RYTTAREN, TRÄNAREN, HOVSLAGAREN OCH VETERINÄREN NÄRA VARANDRA.”
Vad tittar ni på i nya hästar?
Till Flyinge är det bra temperament och bra exteriör för att den ska passa till den verksamheten. När det är till oss letar vi efter hästar som ger en bra känsla i ridningen, att den har tillräckligt bra galopp. Det är svårt och det är så många parametrar som ska passa in och stämma. Vi köper ofta yngre hästar och det är svårt att veta hur bra en 5-åring kommer bli i slutändan. De växer och får vila, sen hoppar de som bara den, så jag är extremt ödmjuk när det gäller att se ut hästar. Jag kan se vilka som kan hoppa så klart, men om de har hoppat 10/10 eller 7/7 på treårstestet spelar inte så stor roll, men har den hoppat 4/4 då får man kanske vara lite uppmärksam på varför det är så. Man måste prova hästarna och gärna mer än en gång.
Är det någon skillnad på klinik och gårdsbesiktining inför köp?
Isabelle: De flesta större anläggningar har ungefär samma förutsättningar, mycket är ju underlaget. Man vill gärna trava upp på ett hårt underlag som asfalt och likadant på böjt spår, där vill man också ha möligthet att titta på hästen på både hårt och mjukt underlag. Många röntgar hästar vid köp idag och på dyrare hästar använder man även ultraljud och då görs det oftast på en klinik.
Är det vanligare att man hittar fel eller skador idag?
Isabelle: Utrustningen blir ju bättre och bättre, man är mer medveten idag och så röntgas det fler halsar och ryggar idag än det gjordes förr. Det är klart att man hittar fler problem på halskotpelaren om man röntgar just fler halskotpelare, men det har nog alltid funnits.
Hur har Flyinge och Strömsholm förändrats under din tid, Jens?
Jag ser det som att de är till för att skapa möjligheter för människor att kunna arbeta inom hästnäringen. Då vill vi ju utbilda för att kunna förbättra ridsporten, så vi arbetar mycket med gamla bra traditioner samtidigt som vi hela tiden ligger i framkant. Jag tror det är väldigt viktigt att man hela tiden granskar sina metoder eftersom metoderna förändras efter hur hästmaterialet och aveln utvecklas, vilka mål som sätts upp för hästarna. Många av de bästa hästarna vet man inte varför de blir bäst. Och idag finns det många fler hästar som håller topp nivå, jag tittade på hoppningen från Stuttgart häromkvällen och det var så otroligt fina hästar och samtidigt så bra ridning. Scott Brash, Ben Maher, Marcus Ehning bland annat. Och det var en fröjd att se på; stilla händer, bra position, härlig form på hästarna. Mycket på hästarna som är så här bra handlar om att störa dem så lite så möjligt, en skicklig ryttare låter hästen få ut sina kvaliteter.
Hur tycker ni att de renodlade dressyr eller hopplinjerna påverkar den vanliga
ridhästen idag?
Det finns ju inga vanliga ridhästar idag. Det finns en hopphäst och en dressyrhäst där några av dem passar alldeles utmärkt som ridhästar. Men många är också så specialavlade, hopphästarna har ofta lite långa bakben och lågt ansatt hals med väldig kraft i galoppen och annars ganska outvecklade gångarter i skritt och trav för att det är helt oväsentligt för hur hästen kommer prestera i själva hoppningen. På dressyrsidan ser de helt annorlunda ut med väldigt väl ansatta halsar, fantastiska gångarter och smidiga. Idag har vi enastående fina hästar, men det är inte vanliga ridhästar utan blivande tävlingshästar.
Det har blivit så eftersom det är det enda uppfödarna får betalt för. Hade branschen sagt att dem var villiga att betala självkostnadspris med 10% vinst för en väldigt trevlig ridhäst, så hade det funnits.
Vad är utmaningen med hästar med så mycket rörelse och motor?
Isabelle: Det är klart viktigt att man klara av att jobba sin häst korrekt för att undvika skador. Det är jobbigt att vara veterinär idag och att besiktiga hästar, för det finns alltid något du kan hitta på en röntgen. Man hamnar ju inte alltför sällan i reklamationer, jag jobbar inte med det , men man hittar inget innan köp och köpet går igenom. Hästen säljs från en duktigt ryttare till en amatör. Efter 1 ½ år blir den istadig och efter några ordentliga genomgångar kanske man hittar täta tornutskott och så vill man reklamera för att den har kissing spines, vilket för mig är en väldigt ridrelaterad orsak. Ofta har man då haft en för svår häst, den har kanske fungerat jättebra hos en mer erfaren ryttare med ett ordentligt system runt hästen. Våra hästar är rätt vassa allihop, vi vill ju ha dem så. Men om vi skulle släppa dem till en amatör är det inte alls säkert att dem skulle fungera speciellt bra att
rida ut på.
Jens: Jag kan rakt översätta det, jag hade sex tävlingshästar 1993, då kunde jag ta mina lumparkompisar som knappt kunde rida och red ut på tur. Det var inga problem, även om hästarna kunde titta till på saker så var jag aldrig orolig. Med de hästar jag har nu, även om det kommer duktiga ryttare så drar jag mig för att låta dem rida ut. Lite är att samhället har blivit så rädda för olyckor, för 25 år sen så skrattade man lite när någon ramlade av och så hoppade man upp och red vidare. Idag är det mer ”Oj har du ramlat av, hur gick det?” Så det är lite ”värre” att ramla av idag än det var förr, men framförallt är hästarna är mycket vassare. De är mycket lättare att rida på ett sätt, visst är de vassare men det är lättare att utbilda mot de mål man har. Hopphästarna kan ju redan hoppa, förr fick man lära in det. Så väldigt mycket av utbildningen går mycket lättare, just för att hästarna är så mycket bättre för sin uppgift. Så hästarna har absolut inte blivit sämre, dem har blivit mycket bättre, idag har vi enastående bra hästar.
Hur har sporten förändrats?
Idag är det en väldig mycket mer finess i hoppningen. Underlagen har ändrat hela anridningstekniken. Man kan hålla en helt annan galopp, ett helt annat tempo, svänga utan att hästen halkar, så det är stor skillnad.
Hur har störningsmoment på tävlingsbanan ändrat sig?
Det har blivit mer, ofta stora skärmar som sänder repriser hela rundan och en del hästar är väldigt ”tittiga” för det. Men där kan man också se på den nya generationens hopphästar, dem är väldigt avspända, men försiktiga. Den äldre typen av hopphästar var ofta väldigt tittiga och bland annat vattenmattor var ofta ett stort problem. När man var ung och tävlade och det fanns vattenmatta på banan så visste man att halva klassen skulle stanna ut sig. Men idag hoppar varenda 4-åring vattenmattor. Det är liksom inget problem längre, det var nog dels att man tränade för lite på det.
Planer 2020?
Jens: Tävlingsmässigt har jag stora ambitioner eftersom jag har många fina hästar. Under 2020 tänkte jag tävla lite mer. Jag har 3 hästar som blir 10 år och 1 häst som blir 9 år och alla dessa har tävlat 1,50 hoppning, så min tävlingsplan ser ganska spännande ut. Sen skulle jag gärna rida med i landslaget igen och försöka ta mig in på nya mästerskap.
Isabelle: I min yrkesroll som veterinär, vill jag fortsätta få hästar att må så bra som möjligt och att arbeta mer med utvecklingsfrågor på Flyinge, bidra till att det kommer in lite mer forskning. Sen har jag en häst som går 1,50 hoppning, även några unghästar på gång vilket jag tycker är väldigt roligt att arbeta med.
