top of page

Intervju: Niklas Lindbäck- fälttävlan

Niklas Lindbäck är en av Sveriges främsta fälttävlansryttare och när vi når honom för vår intervju, sitter han så klart på hästryggen och har precis avslutat ett ridpass. Det har varit ett fullspäckat schema under hösten, med så väl VM i Tryon, USA som ung-häst VM i Le Lion d´Angers, Frankrike. Här får vi möta Niklas Lindbäck när han berättar om vilka hästar han minns lite extra, vad som är charmen med fälttävlan och vilken egenskap han tycker är viktigast hos en bra fälttävlanshäst.


Niklas Lindbäck  foto av Haid westring
Niklas Lindbäck

Varför blev det hästar och ridning?

Jag är uppväxt på en hästgård och mina föräldrar höll på med hästar, så det blev naturligt. Det har aldrig varit så att jag blev påtvingad, utan det kom liksom av sig själv. Jag red ponny tills jag var 13, men då var det också annat som var roligare eller mer intressant. Mina kompisar tyckte ju fortfarande att det var kul med hästar och komma och rida, men jag hade ju det på gården och tillgång till det varje dag. Mina föräldrar har alltid varit väldigt tydliga med att om vi ska ha häst så ska den ridas och skötas varje dag. Så där gjorde jag ett uppehåll från hästarna och spelade golf och fotboll. Golf spelar jag fortfarande, men är det lite trist väder kan jag låta bli. Så är det ju inte med hästarna, de får sitt ändå. Hur började du med fälttävlan? Det var inte förrän 1990 när jag och min bror åkte till VM i Stockholm som jag upptäckte fälttävlan. Där fastnade jag verkligen för det, det var så mäktigt! Det är det ju på den nivån, all publik och känslan som infinner sig vid ett så stort evenemang. Då tyckte jag inte att det såg så svårt ut, men jag fick ju lära mig att det krävdes mycket träning och tålamod. Terrängen är mycket teknik och något helt annat än banhoppningen. Innan vi åkte till Stockholm, hade vi precis sålt en bra fälttävlanhäst, så då blev det till att leta häst igen. Då hittade vi Hector Sacc och mamma hade en häst jag fick låna. Jag hade ju inte tävlat på det viset innan, det hade ju mest varit hoppning. Jag gillar utmaningen med fälttävlan, på en terrängritt är det både toppar och dalar. I början rinner det på bra, hästen är pigg och har bra självförtroende, sen kommer ett svårare parti och då får man snabbt stötta och börja bygga upp hästens självförtroende igen inför nästa utmaning. Jag går banan flera gånger för att hitta tanken med banan, identifiera fällor som gör det svårt och kartlägga miljön. Hur gick det för dig? Bra, jag startade SM första gången -91 och vann SM året därpå och så klart är det lätt att bli mer biten när det går bra. Jag lärde mig väldigt mycket under den tiden. Framförallt med Hector Sac, han kunde vara en fegis ibland. Så med honom gällde det att rida banan rätt, kom man fel eller tappade balans- då hoppade han inte. Det kunde vara lite frustrerande då, när man ville så mycket och man såg andra som gjorde större missar och deras hästar hoppade ändå. Men det lärde mig att inte slarva och vara noga med balans och planering, det är jag väldigt tacksam för när jag tänker tillbaka idag. Har du någon eller några hästar som du tänker på med extra värme? Några blir det då. Hector Sac, min första stora häst som jag tävlade på och där min tävlingskarriär började.. Han lärde mig väldigt mycket. Efter det fick jag Its now or never, en exceptionell häst, väldigt ärlig. Gick 3 stjärnig fälttävlan redan som sjuåring. Ja, en fantastisk häst på alla sätt. Och självklart Mister Pooh- Han gjorde alltid sitt bästa, en riktig tävlingsindivid! Jag brukar säga att under träning har man ibland diskussioner med hästen. Med Mister Pooh kan jag bara komma ihåg en enda gång som han inte brukade allvar. Han kom från vila och jag tänkte att vi skulle skritta ut en runda på terrängbanan. Men då blev han så taggad och trodde han skulle få hoppa terräng, då lyssnade han inte riktigt på mig. Det är enda gången han inte riktigt brukade allvar, det säger inte lite. Har du haft någon häst där du funderat på ge upp för att det inte fungerade? Ja, en del av mitt arbete är ju att rida andras hästar och ägaren till den hästen jag tänker på har jag ridit hästar åt förr. En riktigt fräsig häst, men den var väldigt skarp mentalt och det blev aldrig riktigt bra på ridpassen. Men vi kom överens om att jag skulle rida den till Breeders i alla fall och där placerade den sig femma, så det blev inte helt tokigt ändå. Men hästar är som människor, vi är bra på olika saker och trivs med att göra olika saker. Då ska man få göra det, det blir bäst för alla. Vilken egenskap är viktigast när du väljer häst? Det som är svårast att mäta, framförallt när man rider unga hästar, är mentaliteten. Jag har hellre en smart, samarbetsvillig häst som vill lära sig, än en med all världens kapacitet. Det kan vara svårare att få ett bra samarbete med dom. Är hästen rädd om benen när den hoppar, så spelar det mindre roll hur den håller upp benen. En samarbetsvillig häst som vill lära sig är en bra början för att klättra upp i klasserna. Se hästen som en kamrat, en partner och inget redskap. Går det inte bra på en tävling så är det bara att träna mer. Har du någon ras du föredrar? Förr var det rena fullblod, nu trivs jag bättre med en blandning av fullblod och SWB. Du har inte ridit på ridskola, men vad tycker du om upplägget? Jag tror det är en bra väg att gå för att få prova på. Man slipper alla stora utgifter och all tid det tar att ha en egen häst, man får möjligheten att lära sig ridning från grunden. Det man tappar kan vara lite hantering de gånger den hästen du ska rida redan gått en lektion och då redan är klar, så att det bara är att sitta upp. Men det tar dom säkert igen på andra lektioner. Hanteringen är ju en viktig del, att man får vana att röra sig runt och hantera hästar. Det är stora, starka, flyktdjur så hantering är ju en viktig del för att minska risken att något ska gå fel. Jag ser på mina pojkar, 2 & 3 år gamla, den ena som verkligen är intresserad av hästar och är med mycket runt hästarna, han går inte in i stallgången när det står en häst där, går inte fram förrän man säger till honom att det går bra att gå fram. Den andra springer rakt fram, så där får man ha lite koll. För mig är hästarna ett jobb, men för barnen ska det vara roligt. Det är viktigt att man inte jämför barnen med sig själv och lägger samma press på barnen. Och att dom får välja vad dom vill hålla på med. Har du några förebilder? Jag fokuserar på att skapa min egen stil, men hämtar inspiration från andra ryttare i olika discipliner. Framför allt dom som rider med känsla och som har ett bra sätt med hästarna, där det bara är ridning och träning och inget tvång. Som Charlotte Dujardin, brittisk dressyr ryttarinna, hon är verkligen duktig på att visa upp sina hästar. Jag tittar gärna när hon rider fram och tränar sina hästar. Mark Todd, fälttävlansryttare från Nya Zeeland, är också väldigt duktig, han rider med mycket känsla och har lång erfarenhet. Men vi har verkligen många duktiga svenska ryttare i alla grenar som också är en inspiration. Vilken är din största bedrift enligt dig själv? Svårt, finns många men så klart står Badminton Horse Trials högt på listan, som är en av världens svåraste tävlingar i fälttävlan. Även 2 EM silver och en 4:e plats i OS känns väldigt stort. Har du något tips till våra läsare? Se hästen som en kamrat, en partner och inget redskap. Går det inte bra på en tävling så är det bara att träna mer. Gör det tillsammans, hitta vad du och hästen trivs med.

Комментарии


bottom of page