top of page

Kerstin André, A-tränare i dressyr har ordet...

När man hör ridkonst så associerar man lätt till den Akademiska ridkonsten, vilket är en variant av ridning. För mig är ridkonsten många olika delar; När har jag hästen i bäst balans? Är hästen rakriktad? Förstår jag min häst i den här situationen?


a-tranare dressyr kerstin andré
A-tränare dressyr Kerstin André har ordet..

Vi lär hästen olika rörelser som öppna och sluta av den primära anledningen att hästen ska få bättre balans och styrka och smidighet.


Hästen har utan träning sämre balans när vi sitter på dess rygg eftersom hästen lägger större vikt på frambenen. Vi måste kompensera för den extra vikt vi sätter på hästen och lära den att bära oss på rätt sätt, för att skona hästens framben. För att kunna springa fort, vända fort, ändra dig fort så måste hästen ha bra balans. För att kompensera dålig balans måste bakdelen vara både stark och snabb.


Balans i ridningen är något jag arbetar mycket med, att ryttaren förstår hur det känns och vad som händer när ekipaget mister sin balans. När jag håller träningar idag använder jag ordet balans mycket. Detta just för att ryttaren ska lära sig känna när de mister balansen och vad ryttaren måste göra i det efterföljande momentet. Som i ett galoppombyte, om man mister balansen, kan hästen byta i olika galoppsprång fram och bak på grund av att den är i framvikt. Det är precis som våra ben, där har vi mycket större och starkare muskler i våra armar. Kotan, hasen, bakknät och höftleden är bakbenets länk av leder, som ger bättre balans och svikt i systemet.


Bakdelen är mer lämpad för att klara belastning både neråt i typ piruett och piaff samt för att skjuta ifrån och komma framåt med kraft i till exempel ökningar. Balansen är också annorlunda beroende på vilken häst du rider, men det skiljer sig även mycket på samma häst, eftersom hästar växer till de är 6-7 år. Det tar ganska stora skutt i balansförändringen per år mellan 3- 7 år, sen blir det lite mindre steg, men hästen får då mer säkerhet, styrka och uthållighet. Det ser ut som de lär sig mycket lättare när balansen blir klar, men då är det mer att hästen ska förstå tekniken och hjälpgivningen.


På ett sätt är dagens unga hästar lättare att utbilda. Dressyrhästarna har mer gång redan från födseln, bland annat för att de har dressyr hingstar i 5-10 led bakåt och är mentalt präglade på sin tilltänkta inriktning genom dessa avelslinjer. På ett annat sätt är det svårare, då många är lite överrörliga och lite känsliga.


Vi vill ju att de ska vara känsliga för hjälperna, men ibland blir de även mentalt känsliga. Ibland kan det bli svårt för den allmänna ryttaren att klara av, både att sitta bekvämt på den stora fina gången hos dessa hästarna och även att den typen av häst kräver mer av ryttaren. Ryttaren måste att kunna sitta i balans med en fri hand som kan operera fritt från sitsen.


Förutom hur viktigt jag tycker balansen i ridningen är, så är jag en väldig vän av att hästarna ska bli rakriktade så fort de är mogna för det. Med dagens moderna hästar med stor gång, är det extremt viktigt att de har starka bålmuskler och en bra kroppskontroll annars blir belastningen större på deras leder. Eftersom de moderna hästarna är lätt överrörliga är det lätt för skador genom snedbelastning och överbelastning. Man måste vara noga, både på raka och böjda spår, att rakrikta hästen så att bakbenen följer frambenens spår. Att hästen inte skjuter ut bogen eller att rumpan går åt ena hållet, annars bygger man in en snedheten i systemet.


Rakrikta betyder ju att hästens bakben ska följa hästens framben, både på rakt och böjt spår. Och att hästen kan använda båda kroppshalvorna på samma sätt. Oftast har ju även hästar en sida som är lättare att böja i sidled. När man gör en volt i ett dressyrprogram, så tittar domaren på om hästen spårar eller till exempel om bakdelen kommer innanför eller utanför spåret. Det kan tyckas vara en petitess, men det är det ju inte eftersom det är vad hästen gör med kroppen. Kommer den innanför så lutar den oftast med sin bakdel, då hänger den lätt och har dålig balans.


Sen har vi takten också, att man inte rider för fort, utan att man hittar i vilken takt hästen bär sig bäst, i vilken takt den har svikt i steget och arbetar på av sig själv. Att det inte går för fort eller långsamt utan takt, då hamnar vikten på framdelen igen. Som när vi springer snabbt i en nerförsbacke, mot om vi saktar ner och hittar balansen i varje steg. Och att man ökar och minskar takt och steglängd, det är så man utökar hästen register och också lär den att hela tiden hitta ny balans. I varje ny rytm du rider, måste hästen hitta ny balans.


Ridkonst är ju också att förstå när ska du flytta fram dina positioner: är hästen rädd eller busig? Ska du klappa eller mana fram hästen? När är det rätt att avvakta eller berömma? Också att se hästens dagsform, det går kanske inte att genomföra den svåraste uppgiften ni kan idag, för att hästen är okoncentrerad eller stressad. Att man då gör något annat som man klarar, man kanske gör en enklare variant av den övningen man hade planerat. Bra! Då klarade man det, istället för att rida som planerat i frustration. Eller byt plan och rid ut. Man kan alltid göra något annat, för det är bättre med ett bra ridpass än att tvinga sig igenom något som inte blir bra för varken häst eller ryttare.


Att man hittar hur både man själv och hästen kan vara nöjda över dagens prestation. Även att man låter hästen uttrycka sin glädje när den är nöjd, det måste de få göra. Ett skutt eller ett litet bocksprång av glädje är ju inte hela världen, så länge det inte är för att kasta av dig. Hopp och lek brukar jag kalla det, bra för ryttarens självförtroende och balans att våga låta hästen röra sig lite fritt också.


Tack för ordet!

コメント


bottom of page